Förbannade snöfall...

Hade laddat rejält för mitt första riktiga långpass inför Öppet Spår, i söndags. Och vad händer?
Jo - plötsligt är det snö på marken när jag vaknar.
Snö. Snö. SNÖ!!?
Sånt där vitt, mjukt, kallt, vått som en gång i tiden hade för vana att falla från himlen och ligga på marken så här års. Det lär finnas ganska gott om det på vissa håll i Sverige, sägs det.
Som Stockholmare har jag inte sett skymten av det, den här vintern.
Noll kilometer skidåkning - desto mer rullskidor, har det blivit. Känner cykelvägarna i de södra förorterna väl, vid det här laget. Vet var den nylagda asfalten finns. Varje grop, varje spricka.
Så nu skulle här alltså klämmas mil för att ge kroppen en duvning.
Och vad händer: snö på marken. Omöjligt rullskidföre. Och nog för att vi sörlänningar gjort oss kända för att ta fram laggen så fort det ligger mer än rimfrost på närmaste golfbana - men fyra centimeter blötsnö offrar jag inte skidorna på.
Så det var bara att lägga ner träningsplanerna.
Skidträningen inställd p g a snö.
Hoppas det smälter snabbt!